Trots att Sverige är ett sekulariserat land lever många av de kristna traditionerna kvar. Inte minst för Jesus är våren en hektisk tid. Medan han levde på jorden gjorde han sitt bästa för att göra oss till bättre människor, men hans goda intentioner gillades inte av alla.
Under långfredagen tvingades han gå en brutal död till mötes genom att korsfästas, men till mångas förvåning återuppstod han tre dagar senare. Perioden nere på jorden varade inte så länge och imorgon är det alltså dags för honom att påbörja sin färd tillbaka mot himlen.
Jag fick nämligen frågan igår. Vad betyder egentligen Kristi himmelsfärdsdag, eller Kristi himmelsfärds dag som det står i många kalendrar? Det är ju krångliga ord, både att förstå och stava.
Nu är det ju tack och lov, eller kanske hellre Gudskelov i denna kontext, inte upp till mig hur begreppet är konstruerat. Men OM jag hade fått bestämma så hade jag tagit bort foge-s mellan himmel och färd. Vidare vurmar jag för den ihopskrivna varianten, för visst är himmelfärdsdag lättare att uttala.
Klämdagen, till följd av alla helgdagar som infaller på torsdagar, är ett annat fenomen. Den som kom på själva ordet klämdag måste ha varit på ett skojfriskt humör. Det är sannerligen inte lätt att förklara för en nysvensk att en klämdag är en ”inklämd” dag, eller en dag som ”kommit i kläm” mellan två andra dagar.
Så frestande att gå igång på allt som är beklämmande, klämkäckt och klämtande, men jag nöjer mig så …
För den som fått kläm på dagen är den alltid uppskattad. Antingen för att nysvenskarna själva plockar ut en semesterdag, eller för att de passar på att åka till kontoret när alla gammelsvenskar är som bortflugna. Äntligen lite arbetsro …
Senaste kommentarer