Minst en gång i veckan påminner mina nysvenskar mig om gammelsvenskars vurm för potatis. 

Jag vill minnas att jag i ett tidigare inlägg berört denna delikatess, eller fattigmansmat, beroende på hur vi ser på rotsaken, men det har åter blivit dags att ge vår nationalknöl lite uppmärksamhet. Likt ett kärt barn har den många namn: pantoffla, pantolla, potät och pära. Andra namnförslag mottages hjärtligt.

Råraka, raggmunk, rösti och plättar

räfflor, klyftor, strips och pommes.

Potatisbullar, mos, stomp och puré 

kokt potatis, stekt potatis, råstekt ibland.

Nypotatis, färskpotatis

(finns det gammal potatis?)

En stuvning i dill

duchesse med finess.

Gnocchi och kroketter

kroppkakor och palt.

Pitepalt.

Pytt i panna och sjömansbiff 

skomakarelåda och Janssons.

Sötpotatis och mandelpotatis

bakpotatis, mjölig eller fast. 

Potatissallad och soppa 

potatisgratäng och hasselback. 

Brännvin, vodka och öl

Kungen King Edward. 

Chips med räfflor eller med extra salt

potatis kan man verkligen ha till allt.

Naturligtvis har potatisen en egen dag. Precis som kanelbullen. Och kladdkakan. Potatisens dag firar vi den 26:e oktober.