En långhelg i Rom lockar lätt fram rara och undanskuffade minnen. Är det gelato eller gelati som lyckligtvis säljs ungefär var femte meter?
Just det, glass är ju ett maskulint substantiv. Dessa slutar på o i singular och i i plural. Un gelato, due gelati. Vi åt många gelati, så jag förstår inte riktigt varför det behövs en singularform.
Samma regel gäller för mitt favoritbakverk cannoli. Även här känns singular helt överflödigt. Vem nöjer sig med att köpa en enda cannolo?
Femina ord slutar på a i singular och e i plural. Det förstod jag genom att studera parkeringsskyltar. Timpriset för un’ora var 3 euro. Förskottsinbetalningen för due ore var mer prisvärd, 5 euro.
Annars är jag förundrad över hur romarna, och då menar jag inte de antika ingenjörerna som byggde kolossala monument och fullt fungerande akvedukter helt utan elektriska hjälpmedel, kan tillaga pastan så perfekt “aldentig”. Jag undrar också hur Tonda romanan kan vara både smarrigare och krispigare, vinet mustigare och kvällsbrisen ljuvligare.
S:t Peterskyrkan är bedårande vacker. Mycket guld och bling bling. En sann fröjd för ögat.
Jag är dessutom oklädsamt mallig över att jag kunde förstå det mesta av vad den vilt gestikulerande taxichauffören pratade om i sin mobiltelefon. Av samtalsämnet att döma hoppas jag att det var sin fru han pratade med.
Nu är jag tillbaka i landet där orden varken är manliga eller kvinnliga och där kebabpizzan blivit folklig.
Jag har under veckan som gått med stort intresse följt vem som tilldelas Nobelpris i de olika kategorierna. Heja Lund! säger jag bara. Ännu en sak jag är mallig över, trots att jag inte har det minsta med saken att göra.
Senaste kommentarer