Det är fantastiskt så nära jag får komma ibland. En av mina kunder kämpar för sitt barns skolgång. Jag ger råd och stöd efter bästa förmåga. När det inte verkar finnas några resurser gäller det att gräva ännu djupare. Det bara måste finnas resurser. Jag funderar ofta på varför man blir skolledare om man inte har elevens bästa för ögonen.
Som någon klok sa: Barn lär sig inte av sina misstag. Barn lär sig av att lyckas.
Dessutom finns det ingen mall för hur barn ska vara. Alla är olika. Tack och lov.
Det finns inte heller någon mall för hur vuxna ska vara. Tack och lov för det också.
En annan kund är gravid, vilket är nästan lika spännande för mig som för henne. Det är lika chockartat varje gång jag berättar att ordet midwife på engelska heter barnmorska på svenska. Vilket underbart ord: midwife. En mittenfru? Eller mellanfru?
Jag blir enormt glad och lättad när ytterligare en kund berättar att han klarat sin uppkörning idag, på tredje försöket. (Jag vet av erfarenhet hur nitiska körskolläare kan vara.)
Vi hänger upp grammatiken och ordförrådet på det som betyder något. Lycka till, uppkörning och grattis är uttryck som idag har en mening för honom.
Att köra upp, med betoning på upp, är ett partikelverb, passar jag på att säga. Att passa på är också ett partikelverb.
Det måste finnas en tillit och ett förtroende när man håller i privatlektioner. Hur skulle det annars se ut? Jag är enormt tacksamt för att jag får lov att hålla på med det jag gör. Denna vecka får jag dessutom på distans följa Anni som slipar sin svenska i Dalarna …
Senaste kommentarer