Detta inlägg blir kanske inte ÅVERHÄNDIT, men åtminstone FÖRSAJORT. Vad är detta för EKKSTER, kanske ni undrar nu? Men ni behöver varken bli FÖSTÖRRA eller FÖTJAMSA, även om jag låter FÖTJÖRRA. 

Så skulle det kunna låta, ifall jag fick för mig att prata på Näsinge- och Lommelandsmål. Men adjektivändelserna fick jag nog inte kläm på, såvida de inte är de samma i singular och plural. 

Oavsett vilket är det en nyttig läxa för en svensklärare att testa på svenska ord, som nödvändigtvis inte följer gängse böjningsregler. Ungefär som att smaka på sin egen medicin.

Vi behöver inte resa långt för att förstå att den dialekt vi själva talar skiljer sig från andra dialekter. Det är inte endast uttalet eller betoningen som är annorlunda, ibland förekommer det helt andra ord.

Värdparet vi hyrde stugan av under vår semester hade godheten och förståndet att visa mig en dialektbok över det område de bor. I trakten är den som är glömsk GLÖMMEN, och en FÖRSÄKRINGSNÅL är en helt vanligt säkerhetsnål, inte en nål som Försäkringskassan delar ut med sitt emblem på. 

Om vi tittar ut suckar vi om det är ÅVERSJYA, för vem vill ha molnigt på semestern? ÄGGAHAKKE betyder äggröra, vilket man skulle kunna gissa sig till. Däremot är ÄGGASYG inget man blir om man äter för mycket av äggröran. 

Att bläddra i gamla ordböcker är som att ta ett kliv bakåt i historien. Vissa ord håller på att försvinna, medan andra lever vidare: 

– Kolla på möbeln bredvid chiffonjén.

– Menar du byrån?

– Nej, jag menar buffén. Eller skänken.

– Menar du skåpet?

– Just det! Serveringsskåpet. Eller sideboardet. 

Visst är det trevligt med en egen empirisk undersökning över vilka ord som fortfarande används. Det enda min stackars son undrade över var var jag hade lagt gästboken …

—————————————————–

Ett stort tack till Lommeland-Näsinge Hembygdsförening som sammanställt dialektboken.