Lika samlade och tillgängliga de var under våren, lika utspridda och flyktiga är de nu. Mina nysvenskar befinner sig på resande fot, eller har tagit sig hemåt, till landet de tog sina första andetag.
Jag kan inte låta bli att undra om Ashvik och Natia hade det bra i Amsterdam. Valde de att bekanta sig med staden och arkitekturen från en kanalbåt, eller från en cykelsadel?
Hur har Pere och hans familj det i Spanien? Tog han med sig något surdegsknäckebröd, eller sitter han just nu och mumsar i sig gambas al ajillo?
Dansar Parvathy i monsunregnet? Kan hon motstå frestelsen att knåpa ihop en båt av en bit kartong och låta den följa strömmen?
Hur många kindpussar och hårda men hjärtliga omfamningar fick Daviti när han återförenades med sina morföräldrar i Tbilisi?
Är det Parlamentspalatset som svalkar bäst när man är i Bukarest under sommaren? Besöker man ens denna koloss när man inte är turist?
Jag hoppas att bouillabaissen och vinet smakar förträffligt, och att franskan är lika vacker som jag minns.
Om jag känner Astrid rätt, så ligger hon i skuggan och läser en bok av Sara Lövestam, eller Anders Hansen. På svenska, i Tyskland.
En annan kund är född på andra sidan Atlanten. Antingen är hon där, eller så stannar hon i Skåne där hon har funnit lugnet.
Anas familj finns i San Francisco. Dansar dimman lika lätt över bukten som när jag var där?
Fastlagsbullar blir svårt att hitta i Kina, så Wang kommer definitivt tillbaka.
I augusti samlas flocken igen, fast en och en. Det känns fint och hoppfullt. Då väntar tillbakafrånsemesternsvenska med komparering. Vad var mest minnesvärt? Var något vackrare än något annat och vad var trevligt, men inte mer än så?
Tills dess njuter jag av sommaren, både här och där, i landet där jag tog mina första andetag.
Senaste kommentarer