Ibland kan jag inte låta bli att avundas mina kunder en smula. De flesta har bara bott i Sverige en kort tag (allt från ett par månader till ett par år) och de ställen de besöker besöker de för allra första gången. En kund berättade lyriskt om när han såg Skanörs vitgnistrande strand för första gången. En annan kund skrev en fin berättelse om de pittoreska kullerstensgatorna i Karlshamn.
De fascineras över det storslagna Stockholm med så mycket hav, de drömmer sig tillbaka till gränderna och de pastellfärgade gathusen i Ystad och de söker sig fram i Malmös restaurangvärld efter kulinariska pärlor. De ber mig beskriva Fjällbacka för det är där de ska hyra en stuga över helgen. Och stämmer det verkligen att solen aldrig går ner i norra Sverige under sommaren?
Allt de upplever i Sverige är för första gången! Fantastiskt! Och lite avundsvärt. Visst uppskattar jag vårt fina land, men det är så lätt att ta det för givet. Jag är tacksam över att jag får upptäcka Sverige igen, med mina kunders ögon.
Så, äntligen! I helgen var det min tur att besöka en plats för allra första gången, en plats där utsikten är vidunderlig och där gullvivan stänker gräset gult. Jag pratar om Glumslövs backar, endast ett långt stenkast från mitt hem. Hur kan jag ha missat detta?
Jag skickar vidare utflyktstipset till en kund. Jag visar på kartan. Vi pratar om landsväg, avtagsväg och allemansrätt.
Jag vill så klart att mina kunder ska lära sig svenska, men ännu viktigare är de trivs i sitt nya hemland. Man kan väl ha två hemländer. Eller tre. Jag vill att de ska få ta del av allt det jag fått ta del av ända sedan jag föddes.
Senaste kommentarer