Denna vecka har jag besökt Texas i form av en både tänkvärd och underhållande mejlkonversation. I små doser har jag fått ta del av livet där. 

Jag har bland annat fått läsa om hur skört livet blev när snöstormarna som ganska nyligen drog in över Texas lamslog hela samhället. Men mer triviala ämnen som cowboyboots, stora bilar och det underbara uttrycket “yes, ma’am” har också varit på tapeten. 

Mejlaren (visst är det kul att hitta på nya ord!) har planer på att flytta till Sverige i framtiden. Kanske blir det jag som lär henne svenska, kanske blir det någon annan.

Vi lämnar raskt Texas och beger oss till ett annat intressant område, nämligen språk. Tänk att språk aldrig slutar fascinera mig, inte minst hur djupt språket är förknippat med den person vi är. 

Då och då råkar jag ut för missuppfattningen att ett nytt språk utvecklas mer om eleven stuvar undan sitt modersmål till förmån för det nya språket. Men så enkelt är det inte. Modersmålet är strukturen och grunden som möjliggör inlärning av alla andra språk.  Och hur skulle det ens vara möjligt? Vi kommunicerar, tänker, känner, drömmer och reflekterar fortfarande på vårt modersmål även om de ord som kommer ut från vår mun låter helt annorlunda än modersmålet.

Här citerar jag Elisabeth Elmeroth som är professor i pedagogik: “Att berövas sitt modersmål, sitt förstaspråk, innebär att berövas det språk på vilket man har lärt sig att tala och förstå världen”.

Och här citerar jag mig själv: ”Av alla språk i världen är modersmålet det allra vackraste.” @nwsprak