Det känns som om jag får besöka hela världen, trots den rådande pandemin. Jag får resa i både tid och rum. 

En av mina kunder berättar att hon har en pappa som jobbar på en isbrytare. Det tar oss en sekund, sen är vi mitt ute på det frusna havet. Det biter i kinderna av kyla. Jag tvingas kisa. Solens starka strålar reflekteras mot den stora vita, blanka ytan framför oss.

Kunden berättar också att hon och hennes familj älskar att åka tåg. När jag vänder mig åt sidan ser jag landskapet utanför rusa förbi. Vi passerar sädesfält, vattendrag och gröna kullar där fåren står och betar. Allt medan vagnens hjul glider mot rälsen.

En annan kund kommer från andra sidan jordklotet. Han visar mig fotografier från sina favoritställen där han växte upp. Dessa gnistrande sandstränder som aldrig verkar ha något slut. Det turkosa vattnet som nästan är ofattbart turkost.

För att inte tala om alla matupplevelser. Jag får förnimma doften av koreansk kimchi, provsmaka stenugnsbakad pizza samt hänga med på en stor härlig engelsk frukost med toast, bacon och bönor. Och jag har fått lära mig att ett bra vin passar bra till allt.

Dessutom har jag bakat baklava, och det var till och med alldeles på riktigt @yara

Men inte för en sekund tappar jag fokus. Jag lär ut svenska, men det hindrar ju inte att lektionerna känns relevanta och meningsfulla. Tvärtom, det är ju det som är grejen.