Jävla krig

Usch, fy, nej och blä!!!

Jag testar mig fram och ser om oron i magen släpper om jag uttrycker mig interjektionsmässigt. Fram tills precis nu var det inte ens ett existerande ord, men visst låter det tjusigt, när interjektioner egentligen bara handlar om att nyttja starkare ord, till och med sådana som betraktas fula. Ord som överraskar, förvånar, provocerar och skaver.

Skit också!

Det finns de som anser att vi hade klarat oss utan dessa förstärkare, att de bara är ersättare i brist på ordförråd, men det vete katten, vars mjau också är en interjektion. Nöff, mu och voff likaså. 

För visst lindrar det en smula när man skriker Aj! när det gör ont och ropar Välkommen! till de nytillkomna och nödställda.

Jag hoppas så innerligt att vi snart kan andas ut och ropa Hurra! men just nu är det svordomarna som tränger på och vill ut. Som fullbordade ordklassmedlemmar har de rätt att existera. Borde inte alla ha det? Existensberättigande. 

Fan också. Helvete. Jävla krig. Helvetes jävla krig.