Vissa lektioner gör mig extra. En av mina elever undrade idag över ett visst uttryck.
-Jag körde förbi en affär och det stod ÄT INNAN DET KALLNAR på en skylt utanför. Jag hittade inget annat att skriva på, så jag tog ett visitkort. Sen undrar jag också över stavningen av ordet ät.
Kunden i fråga har bott i Malmö i 25 år, älskar sin stad, klarar sig fint både på jobb och socialt med den svenska han redan kan, men har fortfarande ett stort sug efter att lära sig mer. Underbart!
Han förstod direkt när jag förklarade. Det var bara det att han varken sett eller hört frasen förut. Däremot har han säkert själv sagt “kom in och ät innan maten kallnar” till sina egna barn ett hundratal gånger när de var små, men på sitt modersmål, så klart.
Samma kund läser också nyheterna på text-TV varje dag för att utveckla sin svenska. De ord han inte förstår (där Google Translate går bet) tar han med till nästkommande lektion och ber mig förklara. Ibland blir det hela meningar och ibland enstaka ord. Det är hans sätt att få orden att fastna.
Jag blir rörd över engagemanget, viljan och tilliten. Utan tillit till den som lär ut vågar man inte blotta det man inte kan.
Variationen mellan kunderna är stor (jippi!) Jag har i veckan också undervisat “tandläkarsvenska”. Emalj, röntgenplåtar och fluorskölj är bra ord att kunna när man har ett stundande tandläkarbesök. Frasen “använder du tandtråd” är också en användbar klassiker…
Senaste kommentarer