Min favoritårstid är här.
Det som pågår i naturen just nu är ett rent skådespel. Löven på träden kramar ur det sista de har, med sådan kraft att de sprakar i färg. Det milda gröna får stå tillbaka och invänta nästa vår. På himlen leker molnen ambivalenta lekar. När de gråsvarta inte längre kan hålla sin tyngd öppnar sig himlen. Om vi har tur (eller otur) dröjer det inte länge innan solen kikar fram igen.
När det är som allra mörkast, när alla värmeljus brunnit ut och tagit slut vänder det och ljuset kommer tillbaka. Men dit är det ännu långt.
Hösten har många mysiga partikelverb. Det är nu vi får KRYPA IN, KURA IN OSS och KRYPA UPP i soffan. Att mysa tar steget längre till MYSA IN SIG. Stearinljusen LYSER UPP i mörkret och innetofflor och baljan med te VÄRMER UPP både frusna tår, fingrar och själar. Vi SLAPPNAR AV, men framför allt får vi SOMNA OM.
Sen har vi verben som kan stå för sig själv, som inte är så sällskapssjuka. Grytan PUTTRAR på spisen, kanelbullarna GRÄDDAS i ugnen, favoritserien VISAS på tv:n och regndropparna SMATTRAR mot rutan.
Några av mina kunder har nu bott i Sverige i ett år. De har upplevt alla årstider och nu börjar det om. De kommer att känna igen sig, men ändå märka skillnader. De börjar förstå att regn och ösregn inte riktigt är samma sak. Kyligt är inte det samma som kallt. Jag gör mitt bästa för att förmedla att hösten är så mycket mer än regn och rusk, och att även det kan ha sin charm.
Senaste kommentarer