Jag blev alldeles varmt om hjärtat när jag fick ett mejl med den enkla men kärnfulla informationen: i dag ska vi äta Västerbottensostpaj och knäckebröd.
Förvisso är det jag som satt dit foge-s:et, men ändå. Det är lätt att bli rörd när avsändaren kommer från Australien. Den geografiska sträckan mellan Västerbotten och delstaten Victoria är ofantligt lång, men på midsommarafton fanns det plötsligt inget avstånd alls.
Jag blir också glad när Albert berättar att han tränar svenska genom att sälja sina omoderna kläder på Tradera “då måste svenskan vara helt korrekt”. Det låter ju knasigt att bli berörd över en sådan sak, men det finns något vackert över att det finns så många sätt att ta till sig ett språk, just för att vi är unika som individer.
Kristina (som precis som Albert egentligen heter något liknande) ville träna på “grannen ska sköta om vår trädgård under semestern-svenska”.
Underbart, vilket fint exempel på funktionell språkträning 🌷 Ska bladlössen (även om de små krypen själva inte bryr sig) vara i obestämd eller bestämd form? Ska grannen vara aktiv genom att vattna gräsmattan eller räcker det att gräset bevattnas passivt? Och kanske viktigast av allt, hur frågar man på ett artigt sätt och hur uttrycker man sin tacksamhet?
I semestertider faller det sig annars naturligt att träna adverbial och attribut, med hjälp av väderstreck. Så här ser min egen kompassros ut:
Varför åka söderut
när vi redan bor i söder?
Varför inte bara åka norrut
om norr är för långt?
I sydvästra, men öster om
ligger våran lilla pärla.
Jag kommer troligtvis att fortsätta mina inlägg under semestern. Det är ju ren avkoppling …
Beträffande min egen gräsmatta så kommer den att vattnas av mina fina svärföräldrar som otroligt nog blir agenter i det här sammanhanget.
Senaste kommentarer