Vi människor är olika, även vi gammelsvenskar. Många (bland annat jag) ser fram emot morgondagens Små grodor, sill och jordgubbar, medan andra gör det inte. Alla vi som har rötter i Sverige är inte galna i midsommarafton, även om många beter sig som just lite galna denna dag, speciellt efter ett par nubbar.
Jag insåg så sent som i dag hur fantastisk den gamla slagdängan Små grodorna är ur ren språkutvecklingssynpunkt.
Små grodorna, små grodorna är lustiga att se.
Små grodorna, små grodorna är lustiga att se.
Ej öron, ej öron, ej svansar hava de.
Ej öron, ej öron, ej svansar hava de.
I denna till synes enkla lilla strof kan man studera oregelbunden adjektivböjning av liten (små), bestämd form plural (grodorna), användningen av den sällsynta men ack så rara negationen ej. Men den bjuder också på ordföljd med satsadverbialet först och ett gammaldags ord som vi numera mest ser i psalmböcker (hava).
Låtskrivaren, som är okänd, har till och med lyckats pricka in en klockren synonym för konstig och festlig (lustig).
Däremot går jag bet på nästföljande fras: ko-ack-ack-ack. Det måste väl ändå vara en interjektion?
I morgon tänker jag extra mycket på alla som av olika anledningar inte firar midsommar. All min kärlek till er.
Senaste kommentarer