Annis beskrivning är lika talande som vacker, men också lite vemodig. 

– Man är en annan människa på ett annat språk. Jag kan inte utveckla resonemang och argument, vara ironisk eller skämta på svenska på samma sätt som jag kan på mitt modersmål.

Så djupt förankrat är språket i den vi är i. Att lära sig ett nytt språk är så mycket mer än att bara memorera obekanta ord och bemästra grammatiska strukturer.

Anni är född och uppväxt i Tyskland, men har alltid haft ett gott öga till Sverige och dess språk. Astrid Lindgrens böcker och filmatiseringar ligger henne varmt om hjärtat.

– ”Er hat nicht den richtigen Zack drauf” säger vi om någon som inte har den rätta knycken.

Jag tänker på farbror Melker (eller Melcher) som drar och drar i startvajern men som ändå inte får igång utombordsmotorn på den lilla båten, och jag blir alldeles rörd. Det bara känns så fint när någon annan med ett annat språk kan relatera till det jag själv kan relatera till.

Jag hittade en hemsida som säljer Astrid Lindgren-böcker på tyska. Vid en första anblick är det en aning förvirrande att alla tyska substantiv inleds med versaler. Till en början förstår jag inte att Milchgeld varken är en tysk variant av Melker eller Mildred. 

Anni har tillbringat sin semester i en småländsk sjö, på en ö som genast för tankarna till självaste Saltkråkan. På hennes hemväg träffas vi över en fika i Malmö. Hon har med sig tysk choklad till mig och en broschyr från sin hemstad, ifall jag har vägarna förbi. Så får en helt vanlig onsdag sin guldkant.