Ibland får jag nypa mig i armen. Att ha en kunds bucket-list, eller på svenska “att-göra-innan-jag-dör-lista”, som undervisningsmaterial är verkligen njutbart. Eller vad sägs om …
– att cykla omkring i Amsterdam när tulpanerna blommar.
– att vandra i de norska fjällen.
– att uppleva dansande norrsken.
– att snorkla på Maldiverna.
Ljuvligast är att få drömma sig bort en stund, men att uppmärksamma ordföljden i att-satser är inte dumt det heller. Ett DANSANDE norrsken är dessutom ett LYSANDE exempel på presens particip. Olika verb passar olika bra i den formen. “Ett norrsken som dansar” låter mindre magiskt och “ett exempel som lyser” låter bara märkligt.
Som världsläget är nu är det inte konstigt om reslusten minskar.
– Om jag inte åker till Nederländerna i april, finns det något ställe i Sverige som är lika vackert om våren?
Som den skåning jag är, förklarar jag för min Västeråsboende kund, storslagenheten i att cykla på Ven när rapsfälten gnistrar i gult. Jag tipsar också om alla körsbärsträd vars knoppar snart brister, med de allra skiraste vita blommor som följd. Det dröjer inte heller länge innan marken till bredden fylls av näpna små vitsippor. Så lätt det är att bli hemmablind, tänker jag. Och så tacksam jag är över att kunna ta det jag har runt husknuten för givet.
På min egen resebucket-list står Hjo överst på listan.
– Så spännande! Vad kan man göra i Hjo?
Jag har verkligen fina kunder. Artiga, intresserade och nyfikna. Jag önskar att jag hade ett bättre svar. Eller så har jag redan den bästa anledningen:
– Jag har hört att Hjo är en charmig och mysig stad.
I sommar ska jag också besöka Nora, Sigtuna, Trosa och Vadstena av samma skäl som jag ska gästa Hjo. Inte minst ser jag fram emot ruttens alla sjungande dialekter.
Senaste kommentarer