Att hålla i privatlektioner är något alldeles speciellt. Man lär känna sina kunder, inte bara på ytan. De berättar om vem de är, och om vem de har varit. De skriver om vad de gör och ibland också om vad de drömmer om att göra.

Denna sommar, på grund av lättade reserestriktioner, har flera av mina kunder äntligen fått hälsa på sina nära igen.

Albert har hälsat på sin mamma i England. Karen har äntligen fått återträffa en kär vän i Frankrike och Lenny har hunnit bli morbror (igen) under tiden som han inte kunnat åka hem. Nu fick han hålla och sniffa på sin lilla nyfödda systerdotter och fick säkert också byta en och annan blöja.

 

Dessutom är jag glad för att Nadjas pappa som varit ute till sjöss hur länge som helst (känns det som) kommer tillbaka i september. 

Det är detta språk vi använder i första hand, det som betyder något. Sedan går vi vidare med att träna grammatik och bygga meningar, både meningsfulla och mindre meningsfulla.

Från att bygga meningar till att bygga bo är steget inte så långt. Många nya ord lockas fram bara genom att prata om skillnaden mellan bostadsrättsavgift och driftskostnad, och med det hur man odlar tomater på sin egen täppa eller på sin balkong. Av tomater kan man göra många goda anrättningar, som absolut inte får förväxlas med avrättningar … 

Partikelverben dyker så klart ständigt upp, så även i denna mening (dyker upp). Det är mycket att både “tänka på” (vanligt verb) och “tänka PÅ” (partikelverb) när man funderar på att söka bostadslån hos banken. 

Namnen Albert, Karen, Lenny och Nadja är påhittade, så klart. De som personer finns däremot på riktigt, i allra högsta grad.