Jag fortsätter på det randiga temat, trots att svenskundervisning är allt annat än långrandigt…
Min halsduk (som jag stickat själv) får symbolisera mina kunder. De är färgstarka, de lyser upp tillvaron och sprider värme även när det blåser snålt, men förutom det har de inte mycket gemensamt.
De är födda i olika länder, kom till Sverige av olika anledningar och vill nu lära sig svenska av olika skäl. Inte undra på att jag har roligt på jobb varje dag. Nästan som att ha grädde på moset.
Jag är egentligen ingen lärare, jag är mer som en handledare eller en ledsagare. Eller ännu hellre en körskollärare. Jag sitter i passagerarsätet med tillgång till både gas och broms. Ibland måste vi ta omvägar för att nå dit vi ska och extra svåra moment måste tränas extra (som att uttala sje-ljudet rätt). Att förstå kongruens är som att ge sig ut på en halkbana, slirigt värre där det gäller att hålla tungan rätt i mun.
Denna vecka har det krångliga ordet KRÅNGEL varit på tapeten. Om jag inte har helt fel för mig så heter krångla krabba i Småland. Klyddigt, eller hur?
Till sist, missa inte Aston Villas match mot Southampton imorgon! Båda har lika många poäng i ligan, så det blir en riktig nagelbitare…
Senaste kommentarer