Detta är inga semesterbilder i traditionell bemärkelse, men så är det inte heller någon traditionell semesterbetraktelse. Ändå känns mina funderingarna både aktuella och relevanta.
Just nu är jag på semester med min familj i Bohuslän. Vi bor på en gård med hästar, får och grisar. Värdparet som äger gården är fantastiskt och tipsar omsorgsfullt om nya fina smultronställen varje dag. Vi varvar havsbad med dopp i spegelblanka, sagolikt vackra insjöar. Skogarna i omgivningen erbjuder gläntor fulla med smörgula kantarellgömmor. På kvällarna sitter vi vid husknuten och hänförs av solnedgången samtidigt som vi hoppfullt spejar efter älg över nejden.
Jag råkar vara född i Sverige och har därför valmöjligheter och privilegier som andra inte har. Världen är skev. Medan jag är här måste andra människor kämpa för sin överlevnad.
Rötterna på både min mammas och pappas sida är djupt förankrade i den skånska myllan. Mina föräldrar har aldrig behövt fly och därför levde de i Sverige när de bildade sin familj. Det innebär inte per automatik att det är deras eller mitt land. Inte enbart, i alla fall. Detta är ju allas land. Allt annat känns bara ogenomtänkt och konstigt.
På gården bor det också en trevlig ung man. Han känner värdparet väl. Nu jobbar han och försöker spara ihop pengar så att han kan köpa en bit mark i området och så småningom bygga sig ett hus. Jag förstår honom.
För sex år sedan såg det helt annorlunda ut. Då kom han till Sverige som afghansk flykting. Jag är oerhört glad och stolt att han känner för Sverige på samma sätt som jag gör.
För mig är det självklart att vi som kan hjälps åt.
#jagärenbelastning
#visstmenadehantillgång
#viärinteettlandikrig
Senaste kommentarer