Förra veckan, precis innan min semester, fick jag i uppdrag att hålla i en minikurs i svenska för ett litet gäng danska forskare. Asså, ärligt talat, kan man verkligen få betalt för att ha det så kul och sjov?!! Ja, tydligen …

Min hjärna har gått på högvarv på sistone: vilka ord är så kallade falska vänner, och vilka ord bör man inte översätta direkt från svenska till danska och tvärtom? Till exempel, när jag hör  någon säga “jeg mangler penge” går mina tankar automatiskt till penningtvätt. Det är dessutom ett alldeles säreget uttryck, eftersom det faktiskt heter tvätta pengar, inte mangla  

Att ha någon att bolla med, låt säga sina idéer, är på svenska hur naturligt som helst medan danskar skulle bli förnärmade om vi ens tänkte tanken att föreslå en sådan sak. Och hur kvavt och ohälsosamt det än låter med ett syrefattigt rum, så innebär det på danska att utrymmet inte är fyllt med syra. En viss skillnad, ikk?

Lite grammatik hann vi också med. Det heter ”den bruna hunden” på svenska, medan danskarna klokt nog nöjer sig med att bestämma substantivet en gång; den bruna hund. 

Det blev många skratt och en hel del aha-upplevelser (språkinsikter kan vara mycket aha-iga). En av deltagarna tipsade sina kamrater om att tv-programmet Sommar med Ernst är ett fint sätt att lära sig svenska på. Mitt svenska hjärta klappar hårt: en man i sina bästa år på andra sidan sundet sitter och tittar på “vår” Ernst. Är det inte smukt så säg …