För ju mer nybörjare förstår av sitt nya språk desto mer lägger de märke till all den text de dagligen omger sig med. Det som tidigare bara såg ut som en obegriplig kombination av tecken börjar nu urskilja sig som riktiga ord.
Om du ger dig ut på stan märker du att omgivningen fullkomligt kryllar av text; på vägskyltar, butiksfönster, papperskorgar, bilar etc. Även ditt eget hem är fullspäckat med ord; på schampoflaskor, mjölkpaket, fjärrkontrollen, tvättlappar etc. Men du är så van vid detta brus att du inte ens reflekterar över det.
Ett exempel på detta är när jag och en kund pratade om substantiv:
– Stämmer det att “en tröja” blir “tröjorna” i bestämd form plural?
– Ja, helt riktigt!
– Aha, då förstår jag vad MYRORNA betyder. Det har jag sett på ett skyltfönster. Då måste det också vara bestämd form plural.
Sen följde en rolig och givande diskussion om varför en second hand-butik har ett insektsnamn, men det är en annan femma.
En annan kund tränade adjektivböjningar med hjälp av det senaste numret av magasinet Mathem: “Ett nytt nummer med en ny kock”. Hon lade märke till skillnaderna i “ett nytt” och “en ny” samt att det måste betyda något. Vilket utmärkt sätt att träna svenska på!
Text i all ära, men man kan också träna svenska med sin fotspecialist. Jag förväntade mig att kunden i fråga skulle lära sig många nya användbara ord som förhårdnad, fotvalv och liktorn, men icke:
– Nej, nej. Vi pratar bara om hennes bin. Jag kan inte prata om mina fötter på svenska, men däremot allt om biodling.
Inte konstigt att jag trivs med mitt jobb …
Senaste kommentarer