Idag har jag jobbpendlat med min fina elmoped.

När jag satt på hojen och susade fram på landsvägen funderade jag på hur det kan komma sig att så många människor tycker det är svårt att lära sig svenska som vuxen. Lätt som en plätt.

Ordet SLAG (inte schlager):

Nu ska jag göra slag i sak och skriva en text om olika slags slag, som jag vill slå ett extra slag för. Dock blir det inga slagord. Jag vill ju inte framstå som någon slagskämpe när jag inte är mycket för att måtta några slag.

Jag vill varken hamna i slagsmål eller fältslag, även om jag är slagfärdig. Kanske jag istället köper en kavaj med snyggt slag, som får hjärtslagen att skena. Ingen ska få tro att jag är ur slag, eller avslagen.

Att välja mellan ett utslag med golfbollen eller ett slagskott med pucken kan vara svårt. Själv föredrar jag en utslagen ros. Ett anslag vore inte heller fel, utannonserat på ett anslag. Dyra påslag gillar jag inte. Däremot får gärna radion vara påslagen.

Jag håller mig kvar på den inslagna vägen. Några inslagna rutor vill jag inte ha, däremot en slagruta tar jag tacksam emot, om den är vackert inslagen.

Lätt hänt att en text som denna får slagsida, bara den inte används som slagträ. Ingen ska känna sig nedslagen, inte ens den som är nerslagen.

Kanske bäst att hålla upp nu ett slag, så att varken ni eller jag får slag, eller utslag…