Idag är det våra livsnödvändiga substantiv som får ta plats i strålkastarljuset. Den som liknar denna ordklass vid en gammal Volvo, förutsägbar och lite fyrkantig, bör tänka om. Jag skulle hellre jämföra dem med en rödilsken Ferrari. De kan väcka både ha-begär och avsky inom loppet av en sekund.
Visst finns det substantiv som kan låta tråkiga, som Notarienämnden och bygglovsblankett, men mina förutfattade meningar är inget att ta fasta vid.
Vissa substantiv väcker ilska, som parkeringsböter och tågförseningar. Andra drabbar oss ännu hårdare: krig, cancer och missfall.
Men substantiv kan också få oss att minnas och längta, efter hav, jordgubbar och rosévin. Eller till alpstuga och afterski. Stillhet. Barnskratt. Hundvalp. Vårsol. Kärlek. Ömhet.
BVC, FN och Folkhälsomyndigheten. Könsorgan, symaskin och monstertruck. Universum och kvarkar. Tar listan någonsin slut?
Retstickor kan de också vara. Att skriva hand väska eller bänk press kan dra igång en mindre folkstorm.
Om substantivet är Bonnie, Helan eller ler, är adjektivet dess Clyde, Halvan och långhalm. Särskrivningar lockar ofta fram adjektivet, substantivets “partner in crime”: sjuk sköterska och lokal vårdare. På vårdcentralen föredrar jag personal som är kry och uppskattar att de anlitar städare som slipper pendla. Frisk vård eller friskvård kan kvitta.
Lika roande är att substantiv i princip kan göras hur långa som helst, bara man infogar s lite här och var: hårfärgningsborttagningsmedel, diskmaskinsreparationskostnadsavdrag.
En å och ö klarar sig däremot utmärkt på egen hand.
För nybörjare i svenska är utrum och neutrum ofta rena gissningsleken. Det lär visst heta EN sprej och EN choklad. En päron heter det inte. Apelsin stormgillar jag särskilt eftersom det har ett så kallat vacklande genus. EN apelsin är norm, men för den som vill sticka ut går ETT apelsin lika bra.
Senaste kommentarer