Den lågmälda och subtila kärleken visar sig inte i grandiosa gester och slagkraftiga handlingar. Lika drabbande är den ändå.
När Hwans fru fick jobb i Sverige, följde han med henne till andra sidan jordklotet. Sin egen anställning på företaget i Sydkorea behöll han. “Att jobba hemifrån” har fått en fördjupad innebörd.
– Saknar du någonsin att ha kollegor? frågar jag.
– Jag saknar bara kollegor när min fru inte jobbar hemifrån. Det känns tomt när hon är på kontoret.
Min kärleksradar blinkar också när Pere berättar att han delar hemmakontor med sin fru, trots att deras hus är tillräckligt stort för att rymma var sitt. I flera år har de jobbat sida vid sida, med inte ens en liten springa mellan skrivborden.
Sandu åker då och då till Bukarest för att titta till familjens lägenhet. Innan han far tillbaka till Småland fyller han frysen med sin frus favoritglass. Där ligger den tills det är hennes tur att titta till bostaden. Han vet hur uppskattad omtanken är.
Jag vet själv hur glad jag blir över smågodiset som min man brukar ”gömma” i handskfacket när jag ska ut och köra.
Pradeep berättar om sin kärlek till cricket, som i Indien är vad fotboll och ishockey är i Sverige. Som barn knycklade han och hans klasskamrater ihop aluminiumfoliet runt lunchpaketet till en boll. Ett block, tillräckligt hårt för att inte ge vika, fick duga som racket. Det är allt som behövs när man älskar sin sport.
En annan lektion ville han lägga böckerna åt sidan och istället ägna sig åt att läsa svenska kärleksdikter. Han ville överraska sin fru med en annorlunda kärleksförklaring. Vi läste om oförglömliga ögonkast, om läppar lena som sammet, om hjärtan som antingen står i brand eller brister och om kärlek lika oändlig som universum.
Fotot: Jag och min nya kärlek.
Senaste kommentarer