Det är lördag. Helsingborgs vardagliga puls har stillats. Alarmet på mobiltelefonen är egentligen satt alldeles för tidigt, men så får det bli när hela Skåne väntar på att upptäckas.
Inte bara landskapet är nytt, hela landet är nytt. Vyerna, dofterna, smakerna. Språket. Sorlet och myllret av ljud låter inte som i landet han lämnade. Ovana konsonantkluster blandas med vokaler som tycks ha oändligt många toner.
Ryggsäcken i lättviktsmaterial är packad med en kaffetermos som ska räcka hela dagen, skinkmackor med gurka insvepta i gladpack och en Marabou fudge & havssalt i ytterfacket.
Skånetrafikens app är nedladdad sedan länge och lyser röd på mobilskärmen. 24-timmarsbiljetten väntar på att aktiveras.
Vanligtvis jobbar Alexandru på kontor, antingen hemifrån eller bortifrån. Men idag går färden till Skånes sydöstra hörn med vidder, hav, kullerstensgator och trånga snirkliga gränder som med rätta vägrat anpassa sig efter den tid vi lever i. Både Ystad och Simrishamn är smycken, väl värda ett besök både nu och senare, när sommarens stockrosor längs gathusens fasader i pastell slåss om vem som är grannast och ståtligast.
Alex berättar om alla ställen han besökt under den korta tid han bott i Sverige. Han upplever Mölle, Råå och Kullaberg för första gången. Dessa platser som när ljuset ligger rätt kan ta andan ur en. Botaniska trädgården i Lund, vattenriket i Kristianstad, stranden i Skanör.
Jag skakar bort den gnutta avundsjuka jag känner. Att uppleva något man aldrig upplevt förut är något alldeles speciellt. I långa loppet är jag enbart mallig och stolt. Mina smultronställen tål att delas. Dessutom känns det nästan som om jag är där. Fast med en gräddnougat istället.
Senaste kommentarer