Jag har besökt många hörn i världen och ändå slås jag ibland av hur tankemässigt jag står fast vid min egen ringhörna.
Som när någon väljer att åka och besöka sin familj i Indien när monsunregnet, som får våra skyfall att blekna i jämförelse, vräker ner. Hade det inte varit enklare att åka vid en annan tidpunkt?
– Jag har så fina minnen från när jag var barn. När regnet kom brukade jag göra pappersbåtar i olika färger och låta dem flyta iväg med vattnet som strömmade längs gatorna.
– Jag brukade se människor dansa i regnet.
Så kan också en monsunperiod skildras.
Jag vill också dansa i regnet.
– Dessutom pågår livet som vanligt. Vuxna går till jobbet, barn går till skolan. Det finns både paraply och regnkläder.
En annan kund fick i uppgift att skriva om sitt smultronställe. Det är både uppvaknande och ledsamt att läsa mellan raderna att ens val av semesterort måste tänkas igenom ett varv extra bara för att man inte finner sig till rätta i den heterosexuella normen. År 2022 borde känslan av trygghet vara en självklarhet för alla, överallt.
Jag förundras också när min kund från Georgien förklarar att på georgiska gör man ingen skillnad på obestämd och bestämd form singular. EN BIL och BILEN (მანქანა) är samma sak. Trots att jag jobbat med språk i många år, och att jag mycket väl känner till att substantivböjningar, eller snarare bristen på dem, är olika från språk till språk, är det så svårt att mota bort den bild som poppar upp i mitt huvud. Jag ser människor springa omkring i kaos på parkeringsplatser i Tbilisi för att de inte hittar rätt bil. Och så är det naturligtvis inte.
Jag lär mina kunder grammatik och nya ord, men det jag får tillbaka är värt så mycket mer .
Senaste kommentarer