Språk är ju fantastiskt roligt, men också stundom otroligt förvirrande. Ingen kan intyga detta mer än alla förtjusande homonymer, homofoner och homografer som dagligen, trots sin glans, måste kämpa för sitt värde och likaberättigande, av den enda anledningen att de råkar antingen dela stavning eller fonetik med ett annat ord. 

Det sägs ofta att sammanhanget är viktigt, och inget stämmer bättre än när vi pratar om homonymer. Ordet KLUBBA ger förmodligen andra associationer om du spelar ishockey än om du är sugen på något sött. Och om du gillar att dansa sent in på nätterna så tänker du antagligen varken på hockeyutrustning eller slickepinne när du hör ordet klubba. 

Visst är det extra kul när man framför samma homonym kan sätta antingen EN eller ATT. 

VAL är också en homonym, eftersom det kan få dig att tänka på antingen något du måste ta ställning till, eller på världens största däggdjur. 

Homofoner är också beroende av sitt sammanhang, men har i alla fall förstånd och sans nog att stavas på olika sätt. Ingen tar ju fel på SJÄL, STJÄL och SKÄL, så vida de finns på pränt och går att läsa. 

Homograferna råkar bara ha identisk stavning, men har varken samma uttal eller betydelse. En BANAN kan vi äta, medan BANAN är något vi måste boka när vi ska spela padel, eller ha under fötterna när vi dansar och springer.

Lyckost alla synonymer som får leva ett utsvävat liv, fyllt av brist på begränsningar. En BOK kan bli ett verk, en foliant eller varför inte ett band, en bra dag till och med en pocket och en volym. Att bok dessutom är ett namn på ett träd har vi homonymerna att tacka för.