På annandag påsk besökte jag och min familj Skånes största vattenfall. Eller hur var det nu, räknas det som det högsta, inte det största? Eller rent av det längsta? Bredaste? Det är ju fantastiskt hur människan kan gå igång på adjektivets starkaste komparationsform, superlativet. Positiv och komparativ är inte alls lika spännande: ett stort vattenfall, ett större vattenfall.
SPÄNNANDE är i sig ett spännande adjektiv. Det bryr sig varken om bestämdhet, genus eller numerus. Visst, vi kan sätta diverse ord framför, men spännande ändras aldrig.
Till lunch åt vi världens godaste äggakaka, vilket i och för sig är helt sant. Men där har vi det igen. Superlativet. En god eller godare äggakaka smäller inte lika högt.
Så för att bryta en vanligt förekommande Instagramtrend om att allt måste vara snabbast, snyggast eller värst, vill jag lyfta fram att vår fika var god. Varken mer eller mindre.
Naturen var vacker, men ännu vackrare blir det om nån vecka när vitsipporna löper amok och när trädkronorna byter om till sin gröna kavaj. Jag längtar också efter att få se BETANDE kossor på ängarna, som på sätt och vis också är ett adjektiv. Det är bra vårtecken.
BRA är förresten ett adjektiv som inte ens går att böja, även om vissa försök har gjorts de senaste åren. Den “braiga” boken handlade om … Nja, än är vi inte riktigt där att braiga sitter som handen i handsken. KUL är ännu besvärligare, det går varken att böja eller att komparera. Prova gärna själv, så får du höra hur knasigt det låter.
Visst är det förtjusande när helt vanliga verb kan förvandlas till adjektiv. Äggakakan är äten, kaffet är drucket, utflykten är genomförd och Jesus är uppstånden.
Senaste kommentarer