Varje år vid den här tiden, frågar mina nysvenskar om de triangelformade juldekorationerna som rent plötsligt dykt upp i alla fönster och som pockar på vår uppmärksamhet.
Speciellt Pere var förundrad över detta. Under sina promenader i villaområdet där han bor, stannar han gärna upp och kollar in hur grannarna har det. Han har dock fått intrycket att det inte är så man gör i Sverige. Inte ens om fönstret är extra fint och juligt.
– En kväll när jag tittade in fick jag syn på en kvinna. Hon stirrade rakt på mig. Jag vinkade så klart, men hon vinkade inte tillbaka.
Jag förklarade, så pedagogiskt som möjligt, att det är emot svensk tradition att titta in i andras fönster. Oavsett hur vackert det är, och även om det är på behörigt avstånd.
– Om du är nyfiken, vilket är helt naturligt, måste du träna på att hålla huvudet rakt med näsan framåt, med blicken i sidled.
– Men om ni inte vill att någon ska titta in, varför täcker ni inte bara för fönstren med gardiner?
Det låter förvisso som en logisk lösning. Men eftersom de flesta gammelsvenskar blivit skickliga på att dölja sin nyfiken med hjälp av vidvinkelseende, behöver grannarna inte täcka för sina fönster. Win-win.
– Men om grannarna vill titta ut från sitt köksfönster? Är det okej?
– Absolut, det är den som bor i huset som har företräde.
Annars är ”titta” ett fantastiskt verb. Det gifter sig så fint med olika partiklar: titta ut, titta till, titta upp, titta ner.
Att titta in hos någon, med betoning på in, är mysigt. Då betyder att man inte längre behöver stå utanför och titta på.
Men det kan också vara livsavgörande för den person man tittar in hos, speciellt under den här tiden av året.
Senaste kommentarer