Det är alltid fascinerande att lyssna på hur nysvenskars bild av Sverige såg ut innan de bestämde sig för att bosätta sig här. 

Sandu hade kollat upp det svenska klimatet noga i förväg. Med tanke på de stränga vintrarna ville han köpa en rejäl bil. Han var sugen på att införskaffa en Volvo, inte minst för att stötta den inhemska marknaden, men att köpa en bil som ligger i den övre prisklassen kändes inte tillräckligt “lagom”. Det fick bli en Suzuki istället. Med fyrhjulsdrift. Det sista han ville var att köra fast i meterhöga drivor av snö. 

Han spenderade tusentals kronor på vinterkängor med merinoull och termosula. Dessa står oanvända i garderoben. Det skulle visa sig att det inte alls kom mycket snö i södra Småland. Inte blev det speciellt kallt heller. Så var det förr, men inte nu. 

Men det som överraskade Sandu mest var närheten till naturen. Ofta stöter han på älg, hjort och rådjur på sin dagliga cykeltur. Närmsta sjö ligger precis bortom den egna tomtgränsen. 

Tidigare bodde han i en huvudstad. Nu bor han på landsbygden, i en kommun med knappt 20 invånare per kvm. 

Och jag får vara med på ett litet hörn. Jag informerar om 1177, om tandvårdsförsäkringar, om skillnaden mellan län och landskap. Jag tipsar om ställen att besöka, både i Småland och resten av landet. Jag berättar om Astrid Lindgren och Alfons Åberg. 

Men han lyssnar också tålmodigt när jag förklarar varför g:et i går och gör inte uttalas lika (det beror inte på att vi vill vara taskiga). Eller att skinka och sked är med sj-ljud, men inte skola och skal. Och han tror knappt sina öron när han hör hur Kristianstad och Växjö egentligen uttalas.