Satsadverbial är faktiskt minst lika spännande som de låter, så fortsätt gärna läsa. De är som den lilla nypa salt vi blandar ner i kolasåsen, eller som den smått förbjudna tesked socker vi råkar röra ner i söndagsgrytan. De förhöjer smaken utan att vi exakt kan sätta fingret på hur.
JU är ett exempel på ett satsadverbial som för språket gör vad den extra klicken smör gör för potatismoset. Vi hade klarat oss utan, men smaken hade inte varit den samma ….
Men att förklara hur JU används är ju inte lika lätt:
När jag berättar något för dig som jag vet att du vet och som du vet att jag vet att du vet.
En del människor tycker inte att vi ska strössla med satsadverbialen. Jag håller inte med. Strössla på:
Väl, alltså, bara, blott,
inte, ofta, sällan, redan.
Även, aldrig, alltid, helst,
endast, säkert, visst, tyvärr.
Nämligen, verkligen, knappast,
således, ingalunda, förvisso.
Emellertid. Näppeligen. Absolut.
Satsdelen i fråga tillhör ordklassen adverb. Om du i huvudsatser känner ett trängande behov av att sätta något litet extra efter subjektet och predikatet (verbet) så är det förmodligen ett adverbial (sats, sätts eller grad) som du är ute efter. Eller möjligen ett fast uttryck:
Sverker vill OCKSÅ studera svenska.
Grammatik är SÅ kul.
Språk är FAKTISKT det roligaste som finns.
Med lite jävlar-anamma och ett kreativt sinne går det I SJÄLVA VERKET SANNOLIKT att PRAKTISKT TAGET pressa in satsadverbial överallt. Prova gärna själv!
Senaste kommentarer