Jag har en kund som är född och uppvuxen i Kina. I den lilla skånska ort han numera bor i ställs frågor till honom på svenska, och så har det varit sedan dag ett. 

– Var det bra så? 

– Är du klar med hantlarna?

– Vill du köpa en lott till uppesittarkvällen?

– Vilken årsmodell är det?

– Vilket elbolag använder du?

Och så vidare.

Något förvånad berättade han detta för mig. När han besökt andra länder i Europa har det nämligen varit precis tvärtom. Människorna har utgått ifrån att han inte talar landets modersmål, enligt hans egen analys för att han inte har något ”typiskt europeiskt” utseende. Ungefär samma frågor (förutom den med Bingolotten) har ställts, fast på engelska. 

Själv hade han inte kommit fram till om det var något positivt eller negativt. Det var bara ett konstaterande. Tillsammans kom vi fram till att det är något genuint och fint. Hur man ser ut, eller från vilket land man ser ut att komma ifrån, spelar ingen roll. Alla får samma bemötande, i sann demokratisk anda. För så länge man inte vet, är det bättre att fråga på svenska, tills motsatsen är bevisad. 

När jag besökte Shanghai, för ett femtontal år sedan, vill jag minnas att jag alltid blev tillfrågad på engelska. Mitt utseende stack ut och för att jag, enligt min egen tolkning, skulle känna mig välkommen och inkluderad frågade värdlandets befolkning mig på engelska. Samma goda intention, men med helt olika utfall. 

Min kund trivs väldigt bra i sin nya hemstad. Nu kämpar han och jag med att han ska kunna svara tillbaka på svenska. 

– Ja tack, jag tar gärna en lott!

Ett språk är inte bara ett språk. Det är mycket mer än så …