New Delhi, Sydney, Dubai, Kuala Lumpur, Singapore. Sen Älmhult. 

Så kan också en människas väg till Sverige se ut. Det måste vara ofantliga kontraster mellan att bo i Dubai och i Älmhult. Jag har förvisso aldrig bott i städerna, endast besökt dem, så helt säkert kan jag inte veta.

Jag måste fråga.

– Känns det inte lite tomt i Älmhult ibland, när man är van vid städer med miljontals invånare?

– Jag tycker om när det är tomt.

– Men det måste väl vara stora skillnader mellan, låt säga, Singapore och Älmhult?

– Jo, det är sant. Det finns fler skyskrapor i Singapore.

– Vilken var den största utmaningen med att komma direkt från Singapore till Älmhult?

– Det är varmare i Singapore.

Okej, då vet jag … Det känns onödigt att jag gör en stor sak av det, när den nyinflyttade Älmhultsbon inte själv tycker att det är så märkvärdigt. Jag är bara glad och tacksam att han och hans familj funnit sig tillrätta i sitt nya hemland. Det vill jag att alla ska göra, oavsett om de flyttat eller flytt.

Den enda nackdelen med att bo i Älmhult är att det är svårt att få tag på malaysiska ingredienser när suget efter det Kuala Lumpur-iska köket inte längre går att ignorera. Å andra sidan, vem behöver det när det finns småländska delikatesser som kroppkakor, ostkaka och raggmunk?

Fördelarna är betydligt fler, människorna är vänliga och naturen vacker. Älmhult, Bökhult, Älghult, Linnehult, Huvudhult, Björnahult, Florhult, Getahult, Greveshult, Skrämbohult, Buskahult, Krokshult, Knoxhult, Torbjörnahult och alla de andra hulten ligger inbäddade mellan fiskrika sjöar och kantarellsmyckade skogar. Likaså Sillamåla och Buttetorp.

Det är lätt att bli nostalgisk och kärleksfull när någon lämnar en världsmetropol för att bosätta sig i Älmhult. Stoltare kan man inte bli, och jag är inte ens smålänning.