Medståndarlag

Rangliga lackstövlar som knappt går att gå i. Formgjutna korsetter som knappt går att andas i. Frasiga tyllkreationer knappt går att tämja. Peleriner med axelklaffar gigantus som knappt går att bära.

Flugor i lamé, paisleymönstrade kravatter och brunsprayade bringor. Koketta pillerburkar och huvudbonader med brätten breda som esplanader. 

Hårspray och glitter, peruker och lösögonfransar …  

Nej, det är inte den purfärska brittiska kungakröningen jag beskriver, som man annars lätt skulle kunna tro. Det jag pratar om är så klart Eurovision Song Contest. Den som äger rum nu på lördag.

– Vad hette det, sa du? frågar min kund från Indien.

– Jaha, så de svenska bidragen behöver inte vara på svenska? 

– Hur menar du? Får artister från andra länder också representera Sverige?

Javisst!

Denna musiktävling, eller snarare gala-extra-allt, som åtminstone i Sverige föregås av mer än ett försöksheat tycks ha gått mina kunder förbi. Förut Alex. Han har koll:

– Jag minns när Loreen vann 2012 med Euphoria. Hon vinner nog denna gång också. Nästa år ska jag försöka få tag på biljetter när det är deltävling i Malmö.

Själv tog det mig 51 år att förstå själva grejen med Melodifestivalen. Jag var nämligen en av de tusentals människor som var där, på Malmö Arena, som kunde supa in atmosfären.

Jag har aldrig sett så många glada människor på en och samma gång. Aldrig heller har jag sett så många paljettförsedda hattar och blinkande accessoarer. Inte ens en aktivist som ville bevara våtmarkerna kunde lägga sordi på den uppsluppna stämningen. Efter att en segrare korats var humören fortfarande på topp, näst intill euforiska. Inga sura miner över att något motståndarlag vann. Det fanns inte ens något motståndarlag, möjligen medståndarlag. 

Och vilken mångfald sen … I allt. Ursprung, bakgrund, smak, stil, uttryck och kärlek. Mångfalden: douze points.