Många gammelsvenskar kan verka lite nonchalanta när det kommer till verb. Alla vet väl vad ett verb är. Men mitt råd är att aldrig underskatta dessa. Vi behöver förvisso inte som i engelskan ta hänsyn till vilket pronomen som står före verbet (we bake, she bakes). Verbet är alltid det samma oavsett vem som bakar. Utmaningen är snarare att de kommer i så många former och varianter. Vem här kan på rak arm säga vad ett presens particip är?
Verb kan vara reflexiva, reciproka, transitiva, intransitiva, regelbundna, oregelbunda eller starka. De kan agera hjälpredor åt andra verb, eller själva behöva en partikel, exempelvis in efter slå. Det är skillnad på att slå och slå in.
Sedan finns det verb som envisas med att sluta på s: Jag HOPPAS att tomten kommer.
I veckan har jag slitit med att förklara perfekt particip: “När någon eller något blivit utsatt för en handling och där gärningspersonen är oviktig.”
Önskelistan är SKRIVEN. Julklapparna är KÖPTA. Julgranen är PYNTAD.
Aha, var det så lätt! Att jag inte sa det från början. Men som ni märker är ändelserna olika. Det minsann är inte lätt för en nysvensk att reda ut.
Intressant är vad som kvalar in som perfekt particip:
Adventsluckan är stängd, men inte adventsluckan är öppen.
Stängd är perfekt particip, öppen är adjektiv. Öppnad är däremot ett pp.
Julsången är sjungen låter bra, dansen är dansad låter inte lika bra.
Enligt SAOL betyder dansa “röra sig i takt med musik, ofta i par”.
Igår fick jag frågan vad ett dansband är. Som den medelåriga gammelsvensk jag är klappar mitt hjärta lite extra vid en sådan fråga. Jag bildgooglar dansband med de mest spektakulära utstyrslarna, varvid min kund utbrister: Oj! Sedan bildgooglar jag Vikingarna och deras kramgoa låtar. Låt oss alla vara kramgoa.
Senaste kommentarer